Välkommen till Arbetsdomstolen

Fråga om Polismyndigheten hade laga grund att avskeda, eller åtminstone sakliga skäl att säga upp, en polisman som dömts för fyra fall av dataintrång. Dataintrången avsåg slagningar i Polismyndighetens it-system i ett ärende där polismannen själv och hans son var målsägande. Tvisten har även handlat om Polismyndigheten som grund för avskedandet utöver den påstådda brottsligheten fick göra gällande ytterligare omständigheter som inte uttryckligen angetts i den skriftliga motivering som lämnats enligt 19 § anställningsskyddslagen. I den delen har Arbetsdomstolen funnit att de ytterligare omständigheter som Polismyndigheten ville åberopa inte kunde anses vara så nära förknippade med den påstådda brottsligheten att de fick åberopas som ytterligare grund för avskedandet. Arbetsdomstolen har inte funnit anledning att ifrågasätta den fällande domen för dataintrång. Enligt Arbetsdomstolen var polismannens agerande omdömeslöst och klandervärt. Med hänsyn till att dataintrången begåtts under mycket särpräglade förhållanden och i en svår situation har domstolen dock ansett att agerandet inte varit så allvarligt att det fanns tillräckliga skäl för avskedande. Arbetsdomstolen har vidare gjort bedömningen att det inte heller fanns sakliga skäl för uppsägning. Arbetsdomstolen har därför ogiltigförklarat avskedandet. Eftersom dataintrången varit sådana att de normalt utgjort skäl för avskedande av en polisman, och polismannen genom sitt agerande i hög grad medverkat till den uppkomna situationen, har Arbetsdomstolen bestämt det allmänna skadeståndet för det ogrundade avskedandet till ett lägre belopp än normalt.

Tingsrätten har avgjort ett mål om ogiltigförklaring av uppsägning genom att tillämpa huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd mellan Svenskt Näringsliv och Förhandlings- och samverkansrådet PTK utan att dessförinnan ge den s.k. Huvudavtalsnämnden tillfälle att yttra sig. Det har ansetts utgöra ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Eftersom felet inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i Arbetsdomstolen, har tingsrättens dom undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.

En arbetsgivare, som inte har kollektivavtal, kom överens med ett antal arbetstagare om att deras anställningar skulle upphöra. Arbetsdomstolen har funnit att dessa överenskommelser ska betraktas som uppsägningar i den mening som avses i EU-direktivet om kollektiva uppsägningar. Domstolen har vidare funnit att arbetsgivaren bröt mot förhandlingsskyldigheten enligt 13 § andra stycket medbestämmandelagen genom att inte påkalla förhandling med förbundet i fråga som rör uppsägning på grund av arbetsbrist. Inom ramen för förhandlingsskyldigheten hade arbetsgivaren skyldighet enligt 15 § andra stycket första punkten medbestämmandelagen att lämna information om skälen till de planerade uppsägningarna. Arbetsgivaren hade inte en separat skyldighet att också informera förbundet om samma sak enligt 19 a § medbestämmandelagen.

Fråga om Kriminalvården haft sakliga skäl att säga upp en arbetstagare som p.g.a. funktionsnedsättning saknar arbetsförmåga för sin anställning som kriminalvårdare samt om arbetstagaren utsatts för diskriminering genom bristande tillgänglighet. Parterna är överens om att arbetstagaren saknar arbetsförmåga i befattningen som kriminalvårdare och att Kriminalvården har fullgjort sin rehabiliteringsskyldighet. Den huvudsakliga tvistefrågan är om, och i vilken omfattning, arbetstagaren har arbetsförmåga i förhållande till andra anställningar hos Kriminalvården och vilken betydelse hennes nedsatta arbetsförmåga har vid en bedömning av om det är skäligt att kräva att en omplacering görs. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagarens arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt till 50 procent även i ett för arbetstagarens behov välanpassat arbete. Arbetsdomstolen har vidare funnit att det i detta fall inte har varit skäligt att kräva att Kriminalvården skulle erbjuda arbetstagaren en heltidsanställning och därefter anpassa den. Arbetsdomstolen har därmed funnit att Kriminalvården har haft sakliga skäl för uppsägningen och att arbetstagaren inte har utsatts för diskriminering.

Fråga om en arbetsgivare, som saknar kollektivavtal, har brutit mot informationsskyldigheten enligt 19 a § medbestämmandelagen genom att inte fortlöpande hålla arbetstagarorganisationen underrättad om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt samt om riktlinjerna för personalpolitiken. Även fråga om bolaget genom att inte lämna motsvarande information genom att besvara en frågelista har brutit mot förhandlingsskyldigheten enligt 15 § samma lag. Dessutom fråga om bolaget brutit mot förhandlingsskyldigheten enligt 16 § samma lag genom att inte justera ett förhandlingsprotokoll. Arbetsdomstolen har funnit att en viss förhandling mellan parterna avsåg en rättstvist och inte en intressetvist, vilket medfört att en del av förbundets talan är preskriberad. Eftersom bolaget lämnat viss information till förbundet, och då förbundet inte gjort gällande att någon särskild händelse hade inträffat eller att bolaget avsåg att fatta något beslut som kunde påverka förbundets medlemmar under den aktuella perioden, har Arbetsdomstolen funnit att bolaget inte brutit mot informationsskyldigheten. Arbetsdomstolen har inte heller ansett att bolaget brutit mot förhandlingsskyldigheten, dels då bolaget inte var skyldigt att vid förhandlingen lämna den efterfrågade informationen, dels då båda parter bidrog till att ett slutjusterat protokoll inte kom till stånd.

Domen refereras inte