Tvisten har rört frågan om det funnits laglig grund för att avskeda eller säga upp en handläggare vid Försäkringskassan som i en egen ansökan om bostadsbidrag underlåtit att under bidragsperioden anmäla ändrade förhållanden av betydelse för bedömningen av rätten till bostadsbidrag. Parterna har även tvistat om Försäkringskassans avskedande har grundats på omständigheter som Försäkringskassan känt till mer än två månader före underrättelse om tilltänkt avskedande, dvs. om Försäkringskassan åsidosatt den s.k. tvåmånadersfristen och om rättegångskostnadernas fördelning i tingsrätten.
Arbetsdomstolen har funnit att den anställde allvarligt åsidosatte sina skyldigheter genom att vid upprepade tillfällen underlåta att anmäla ändrade förhållanden av betydelse för rätt till bostadsbidrag och därmed felaktigt fått bostadsbidrag utbetalat. Försäkringskassans verksamhet ställer höga krav på förtroende och att Försäkringskassans anställda både i och utanför arbetet agerar korrekt och omdömesgillt. Att en handläggare hos Försäkringskassan agerat på ett sätt som medfört krav på återbetalning och polisanmäld misstanke om bidragsbrott, påverkade inte bara Försäkringskassans förtroende för den anställde, utan också allmänhetens förtroende för Försäkringskassans verksamhet. Arbetsdomstolen har funnit att handläggarens agerande orsakade en så allvarlig förtroendeskada att handläggaren därigenom grovt åsidosatte sina åligganden mot Försäkringskassan. Försäkringskassan hade därmed laglig grund att avskeda handläggaren från anställningen. Arbetsdomstolen fann därtill att Försäkringskassan inte hade brutit mot tvåmånadersfristen och domstolen beslutade att rättegångskostnaderna i tingsrätten ska betalas med tillämpning av huvudregeln, att förlorande part ska ersätta motpartens rättegångskostnad. Arbetsdomstolen fastställde därmed tingsrättens dom.
