2013-12-18, AD 2013 nr 92
En chaufför har utfört körningar med lastbilar tillhöriga ett åkeri. Mellan åkeriet och ett annat bolag finns ett avtal benämnt serviceavtal om att det sistnämnda bolaget ska utföra chaufförstjänster åt åkeriet. Chauffören har efter det att han påbörjat sitt chaufförsuppdrag undertecknat ett skriftligt avtal benämnt "avtal om tjänster" med det sistnämnda bolaget och fakturerat samt fått viss ersättning för utfört arbete av det bolaget. Båda bolagen ägs indirekt av två personer, vilka var och en är firmatecknare i båda bolagen. Åkeriet är genom hängavtal ingånget med Svenska Transportarbetareförbundet förpliktat att tillämpa transportavtalet på bl.a. förare av lastbil.
Tvisten avser om chauffören varit arbetstagare hos åkeriet och om åkeriet brutit mot transportavtalet genom att inte tillämpa avtalet på det arbete som chauffören i så fall får anses ha utfört för åkeriets räkning och om åkeriet därmed är skadeståndsskyldigt gentemot förbundet.
Arbetsdomstolen har efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter gjort bedömningen att chauffören får anses ha varit arbetstagare hos åkeriet. Enligt Arbetsdomstolens mening har åkeriet inte kunnat undkomma det tvingande arbetstagarbegreppet genom att via det andra bolaget ingå ett avtal om tjänster med chauffören och genom att låta det bolaget stå för betalningen för det utförda arbetet. Arbetsdomstolen har på visst sätt bifallit talan om allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.
Mål nr
A 213/12